Ganns ödekyrka

 

När vi ändå irrade runt i Lärbro så passade vi på att svänga förbi Ganns ödekyrka strax utanför.

När vi parkerat hörde vi att det pågick en vigsel där så vi smög bara förbi.

Följde vägen mot Hångers källa, kollade in omgivningen, njöt av vädret. Hångers källa? Vet inte alla vad den är känd för?

Där skrev tydligen Israel Kolmodin det som nu kallas "den blomstertid nu kommer" någonstans på 1690-talet.

 Och här ser vi själva källan.

Jodå, det sipprar visst fram lite vatten där. Lite underväldigande är det allt. =)
Men det var härligt lugnt där nere. Skuggigt och svalt. Och väldigt mycket träd. 
Tänker att det kanske inte alls var så mycket träd där på 1600-talet, för hur kommer man att tänka på blomstertider om det inte finns några blommor, nästan?

Sedan kom vi tillbaka till ödekyrkan. Man tror att den byggdes på 1200-talet och lämnades redan på 1500-talet. 1920 konserverades ruinen och den används ju uppenbarligen fortfarande.

Klockstapeln har tidigare stått vid kapellet vid kriminalvårdsanstalten i Lärbro, byggd av interner och anställda där, invigd 1964. När anstalten lades ner 1996 så donerades klockstapeln så småningom till Ganns "kyrka".

Även här är det en lugn och härlig känsla.

"Bakom galler". Övas det för en framtida karriär?

Lärbro kyrka - försök 2

Vi har ju med sämre framgång försökt med Lärbro kyrka förut. Lite bilder från andra vinklar finns här.

Kyrkan skiljer sig från de flesta andra Gotländska kyrkor med sitt åttakantiga torn som junioren närmar sig läsande "Kyrkjakten".  Kyrkobyggnaden är som så ofta uppförd i etapper, äldst är kor och långhus från 1200-talet medan tornet är byggt kring 1350.
Tornet såg då annorlunda ut med en gallerivåning och en hög spira. Tornet skadades svårt i en storm 1522 och fick efter det sitt nuvarande, kanske lite ihoptryckta utseende.

Till höger i bild syns kastalen från 1100-talet som utgjorde socknens försvar och senare blev klockstapel, sannolikt efter att tornet fått sin skada.

Predikstolen är tillverkad 1718 och bänkinredningen ska vara någorlunda samtida.

Altarskåpet är från 1300-talet och själva altartavlan från 1400-talet och faktiskt lite lagom stora så att de inte täcker alltför mycket av de fina fönstren, vilket ju är ett oskick i många av Gotlands andra kyrkor.

Och här hänger votivskeppet Örnen.

Vad den här filuren heter är lite mer oklart, men han ser hungrig ut.

Lite närmre bild på predikstolen, med en liten rultig duva mitt i.

På själva kyrkogården kan man anta att Bertil Ahlin är släkt med Alfred Johansson och tycker om katter.

Med ett lite allvarligare anslag kan man också besöka gravplatserna från koncentrationslägerfångar som befriats och skickats till krigssjukhuset här i Lärbro mellan juli -45 och maj -46. Vissa var så sjuka att de inte kunde räddas utan de hamnade här.

De enkla korsen är märkta med namn, ålder och nationalitet. Innanför den lilla häcken ligger de med judiskt påbrå. Det var ju lite oortodoxt med denna religionsmix, men man löste det bara. Fint!

Efter alla djupa tankar behöver man titta på kor.

 Och medan någon i sällskapet besökte damrummet gjorde jag en liten film, som jag inte vet hur lyckosamt det blev att bädda in här, men funkar det så funkar det =)

Nu är det snart slut på semestern...

 Veckan inleds med regn och någon får använda sitt gulliga paraply.

Men på tisdagen är vädret bättre och vi tar mopederna till "Fint o fult" (favoritaffär) i Fårösund och tittar på fina saker och fjärilar...

...och handlar fröer.

Sedan rullar vi upp till Bunge kyrka och beskådar den. Det blev ett eget inlägg.

På vägen hem kollar vi in lamm.

Och lite småroliga skyltar.

På onsdagen drar vi på roadtrip.

Kalkbrottet i Slite

Entreprenaddäcket vid kalkbrottet i Slite.

Sedan besöker vi Ekeby kyrka. Länk här.

Efter det försöker vi med Barlingbo kyrka.

Men den är stängd. Så fräckt.

Vi går en stund på kyrkogården när vi ändå är där.

Vi hittar bl a gravstenen för "Fältkammereraren Herr Laur: Barht".

Han föddes i Wisby 1771 och dog på Munkebo 1829.

Dels undrar man ju vad "Laur:" betyder. Sparade de in på några bokstäver där? Men framförallt vill man ju veta vad en Fältkammererare gör och hur märkvärdigt det är att vara en sådan.

En Fältkamrer är enligt Svenska heraldiska föreningen ganska märkvärdig. Ungefär lika märkvädig som ca 65 andra titlar som t ex Kaptener, Ryttmästare och Regementspastorer. Arkivarie i Riksarkivet, Bibliotikarie i Kungliga Biblioteket eller Legitimerad Lasarettsläkare vid Länslasarett eller Vadstena Kurhus, var också ungefär lika fint. Men läs själva, väldigt intressant är det.

Kanske var Fältkamreren "Föreståndare för fältkontor som under 1700-talet hade hand om ekonomin vid en av generalkrigskommissariatets avdelningar och var upptagen på Krigskollegiums kammarstat. Under honom arbetade fältbokhållare, fältkassörer, fältkammarskrivare, fältkassaskrivare och fältrevisorer".

Herr Bahrt var också en "Öm make, Nitisk embetsman och Redlig vän". Men hur kul var han?

DET får vi aldrig veta.

Vi roadtrippade vidare till:

Roma Kyrka

Follingbo kyrka

På vägen hem försökte vi äta på Lilla Bjers, men det kunde man inte göra på impuls, så det får bli nåt annat år. Istället hoppade vi in på Hop Shed Brew Pub och jag tittade på roliga meddelanden på bjälken bakom Nova medan hon fåntrattade sig. Vi borde verkligen ta med ölfantasten hit. 

Sedan var det mest regn i flera dagar och vi hukade inomhus. På lördagen var vi trötta på det och åkte på lite tur ändå. Om det inte är så mycket folk på Lergravs fisk & café finns det plats i båthuset och när det är dåligt väder är det inte så mycket folk.

Jag åt, som alltid, våffla. Fisk är ju inte min grej =)

Nova tog sallad som såg fin ut.

Söndag morgon, semesterns sista dag, låg jag och drog mig i sängen strax innan åtta när det hördes en rejäl smäll. Vi undrade såklart vad det var och efter ett tag hördes sirener ute på vägen. Då förstår man ju att det hänt nåt extra.

Strax efter det kunde man läsa på Aftonbladet att en segelbåt exploderat i gästhamnen och en person förts till sjukhus.

När vi framåt kvällen åkte på en mopedtur svängde vi förbi hamnen och kollade på bråten från båten. Svårt att förstå hur man kan överleva en smäll som gör kaffeved av farkosten.

Men jag har i efterhand lyssnat på en intervju som den 81-åriga(!) båtägaren gjorde i september 2021, med P4 Gotland, och han förklarade att eftersom det var ganska öppet i båten så svepte tryckvågen förbi utan att skada så mycket. Däremot blev hela han svedd av explosionen, från topp till tå, men i slutet på september hade det mesta läkt fint. Änglavakt!

Vi rullade vidare till Helgumannens fiskeläge som gjorde sig fint i lite dramatiskt skymningsljus.

"Måste jag vara med på bild?" Ja, helst. På någon bild i alla fall. Så att det syns att det finns liv på jorden.

Sedan fortsatte vi runt ön i den nedgående och fläckvis synliga solen och tittade på lamm, stenmurar och annat sånt som man tittar på när man bara cruisar för skojs skull.

Och därmed var semstern förbi...

Follingbo kyrka

På väg hem från Roma stannar vi till vid ytterligare en kyrka. Follingbo kyrka. En viss kyrktrötthet har börjat infinna sig, men vi kämpar på .

Kyrkans äldsta delar är långhuset och tornet som byggdes omkring år 1200. Vid slutet av 1200-talet uppfördes ett nytt kor i Gotisk_stil.

Sakristian som skymtar till vänster är tillbyggd på 1800-talet och passar sådär med resten av kyrkan. Det ser dock konstigare ut från andra  hållet.

Vid början av 1600-talet eldhärjades kyrkan. Därefter tillkom bl a detta innertak av trä som också fick de här ganska roliga målningarna. De var planerade för övermålning någonstans på vägen, när det var omodernt med takmålningar antar jag (minns ej årtalet), men som tur var blev det inte av.

Orgelläktaren byggdes på 1700-talet och är prydd med apostlarna. Även Judas är med, men bilden på honom blev lite suddig. Han har inte den mest framskjutna placeringen utan trycker, passande nog, i ett mörkt hörn.

Altartavlan är från 1740-talet och en typisk sådan jag nämnde i inlägget från Roma. Stor, skymmer  det vackra fönstret, i trä och med ganska yxiga figurer. Men ändå ståtlig förstås.

På grund av branden på 1600-talet saknas de tidiga kalkmålningarna och medeltida inventarierna i den här kyrkar. Nuvarande bänkar är från renoveringen under 1600-talet. 
 

Jag läste någon infotext någonstan om den här skumma ängeln när vi besökte kyrkan, men tänkte att den där infon kan jag säkert lätt hitta på nätet när jag vill skriva om det... 

Det var dock inte så lätt som jag trodde. 
Jag har dock funnit spår av info att mannen som genomförde den senaste restaureringen av takmålningen skojade till det lite och den här ängeln ser ut som en då känd gotländsk präst. Väldigt busigt och ganska roligt för oss besökare. Tyvärr i ett mörkt hörn så svårt att få bra bilder. Men bättre bilder finns. T ex här.

På kyrkogården hittade jag den här fina gravstenen som verkar vara för två generationer Nyström från Gerete.

Otroligt vacker påväxt på gravstenen.

Här är det också påväxt, fast på bänk som ser ut som växt.

Kyrktrött var ordet.

Roma kyrka

Vi fortsatte kyrkutflyktsdagen med Roma Kyrka. Pangvädret fortsatte...

Kyrkan består av ett treskeppigt långhus med ett smalare rakt avslutat kor i öster samt sakristia på nordsidan. Sakristian är från 1100-talet och detta kor och långhus byggdes förmodligen på 1200-talet.

Kyrkans nygotiska inredning härstammar från en restaurering 1902. Kyrkar är väldigt stor invändigt men det låter sig inte riktigt fångas på bild med mobilkamera. Den har tre gångar som den här, i bredd

Nuvarande altartavla med målade bibliska figurer tillkom vid samma restaurering. Den känns inte typisk "gotländsk kyrka". Många av dem verkar ha fått gigantiska altartavlor tillverkade kanske på 15-16-hundratalet, grovt snidade eller lite naivistiskt målade, som döljer mycket av de fina fönster som ofta finns. Även denna kyrka har haft en sådan från 1656, målad av Johan Bartsch, men den hänger tydligen numera i långhuset.

Fint fönster över orgeln är tydligen hugget i kalksten på 1880-talet.

Här synes "Svenskbybornas klockstapel".

Svenskbyborna härstammar från Gammalsvenskby i Ukraina, typ.  Och de var ursprungligen svensktalande fiskare från Dagö (i dagens Estland, som till 1721 var en del av Sverige). 1781 anvisades de mark av den ryska kejsarinnan Katarina II i det "Nyryska guvernementet" (i södra nuvarande Ukraina vilket ryssarna då just erövrat från turkarna) och tvingades flytta.
1000 personer inledde resan från Dagö och cirka hälften dog under resan som tog nio månader. Av dem som överlevde vandringen dukade sedan många under i alla fall eftersom de var ovana jordbrukare. Enligt kyrkböckerna var enbart 135 personer fortfarande vid liv i mars 1783.
Sedan var det fortsatt jobbigt. Världskrig, revolution och hungersnöd. 1929 lämnade cirka 900 personer Gammalsvenskby för Sverige. 500 av dessa kom till Gotland och hade kyrkklockor med sig. Tre klockor. Synkroniserad klang. Klockstapeln med dessa klockor stod klar 1939.

Det går inte att läsa vad det står på den här stenen, men den är ju oemotståndligt söt.

Sedan åkte vi till själva Roma Kloster och tittade på klostret, men kanske inte tillräckligt nära. Vi måste nog åka dit igen och se till att det får ett eget inlägg. Därefter fika på Café Grönhagen.